Archives
Dagbok från N.Y-resan
BROOKLYN - NEW YORK, NEW YORK
20 april 2006, New York
Rätt soft resa över Atlanten. Inga lock för öronen, fick sova en timme eller två och så det bästa av allt – planets kamera! En videokamera på planets ’mage’ så jag hade en underbar utsikt (när molnen lättade)!
Lämnade ett ruggigt, snöigt och kallt Sverige. Landar i 24 plusgrader på Newark Airport.
Trevlige (oj oj oj söt) Orrin tar mina fingeravtryck och frågar förvånat (2 gånger!) om jag verkligen reser ensam (vadå? Ser han inte Mollgan? ;p )
Minns förra gången, då det knasade till sig..
Där stod jag, knappt fyllda 20 och alldeles oerhört företagsam. Klev självsäkert fram till disken och frågade vart min väska tagit vägen. Den otrevliga madamen knappade lite på sin dator och, utan att titta upp, säger släpigt: ”It’s back in Finland”. Jag gapade. ”Whatta ya mean it’s back in Finland? I’ve never even been to Finland!”, utbrister jag och inser att jag faktiskt ljuger litegrann. ”Sorry... (like I give a..)” replikerar kvinnan och suckar. Mitt första möte med USA blev inte som jag trott.. Hur som helst så kommer väskan tillratta. Och anländer sent samma kväll till min tillfälliga bostad i Brooklyn.
Taxiresan skulle, enligt uppgift från min USA-värd, kosta 35 dollar.. Den gick på 75 (inkl. dricks) och chauffören visste inte ens säkert vart han skulle.. :s
Väl framme hittar jag en lapp på dörren; ”Linda, titta under brevlådan” Jag gör så. Där ligger ett brev och en nyckel, typ ”Varsågod, släpp in dig själv (och potentiella tjuvar).” :) Efter en hel del pyssel lyckas jag få upp dörren och kilar in på mitt rum. Packar upp, packar om, duschar, letar efter livselixiret (alltså, kaffe) och blir smått hysterisk när jag inte hittar nåt. Ringer hushållerskan och frågar efter närmaste affär (vid närmare eftertanke kanske jag borde frågat var hon hade gömt kaffet nånstans..!) Piper iväg och handlar, kommer halvvägs hem och inser att jag köpt soppa, bröd, godis och inget kaffe! Dags att sova va? :)
Nu är klockan 17.30 USA-tid och jag vill inget annat än sova.. Dessutom funkar inte mobil så mor är nog lite nervig.. stackarn..
Försöker intensivt hålla mig vaken och tänker på allt annat än sömn (jo eller hur du!) :)
------------------------------------------------
Åååååååååååh vad tiden går långsamt! Klockan är inte ens åtta så jag får inte gå och lägga mig än. Kvart i åtta här, är 01.45 hemma, inte konstigt att man är aptrött!
Har försökt läsa lite, men jag blir bara ännu mer trött.. samma sak med korsord *gääääsp* Drack en kopp kaffe, funkade lite.. Förresten var det lite kul att taxichaffisen visste vem Martin Dahlin var. Men kommentaren ”Jag trodde inte ni hade några svarta i Sverige” (han var f ö svart själv) Eh... vad tusan svarar man på det? Jag sa nåt i stil med.. ”Eh, jo vi har några stycken..”
19.50 Tick - - - - - - - - - - - - taaack.... Skulle inte förvåna mig om klockhe-tet stod still och bara tick-tackade för att jag ska tro att jag får sova snart...
20.35 – snaaaaaart så... :)
21.18 – äntligen!! Ombytt och klar! GO NATT!
21 april 2006, New York
Vaknade (så klart) av klockan som ringde fem över åtta... i Sverige! Eftersom jag glömt ställa om till USA-tid så ringde klockan fem över två på natten... *suck* Somnar om och vaknar halv åtta, alldeles av mig själv.. :) Huvudvärken ingick i priset eller..? ;p
12.00 och jag äter fast jag inte är hungrig... :(
Gott var det iaf, Ranch 1 chicken-wraps med pommes och cola. Huvudvärken gick över men påsen med objektiven från B&H väger tungt (fy tusan vilket härligt organiserat kaos det var i den butiken!) Tar upp kartan för att kolla vägen till Central Park.. Den hjälpte inte så mycket.... eftersom jag inte vet var jag är! *asg*
Men jag tror att jag, än en gång, är på väg åt fel håll...
Ja ja, jag har inte bråttom nånstans och dessutom vet jag att hushållerskan har fixat en termos med kaffe och mackor åt mig när jag kommer hem. Naaajs! Roar mig med att titta på folk (å flörta lite ;) ). Tittar på kartan en gång till, nu ’vet’ jag vart jag ska.
- - - - - - - - -
Så där ja! Då var jag här då! Lyckades ta mig in på ett turistcenter och mejla mor och bror. Kollar på folk som joggar, cyklar, står och går. Testar mina nya objektiv och upptäcker att jag börjar bli förkyld också...
Träffade Lance i parken och blev kvar i ett par timmar. Visst, lite galen, men en soft snubbe. Han är kentaur (inte för att jag såg varken hovar eller svans..) och sänd till jorden för att bekämpa alla elaka drakar... :D Särskilt den sorten som är på en viss ölflaska.. hrmmm... Den är den mest ondskefulla av de alla, så nu vet ni det.. Don’t say I didn’t warn ya! :D
22.00 Ligger i sängen. Fryser fortfarande, men täcket värmer skönt. Har förresten kommit på vad som kan ha orsakat min förkylning.. fläkten i taket! *Liljeholmens!*
22 april 2006, Brooklyn New York
08.15 Regn, grått å trist.. Min shoppingdag börjar visst inget vidare... Men jag vet vart jag ska i alla fall! :D Vill shoppa skor (så klart) och kläder. Tänkte gå nästan hela (ååååkej då.. halva) 8th Avenue där alla butiker finns.
21.10 Hade fått tips om en cool vintagebutik (som f ö låg läääääääääängst ner på åttonde... *pust*) som skulle ha massor av skor och kläder, 50-talsstil, så dit gick jag.... Butiken var aningens mindre än mitt vardagsrum och en urtvättad t-shirt med BeeGees-tryck kostade bara 135....... dollar!! Skorna (oooh så söta!) gick loss på mellan 175 – 325 USD.. *hick* Jag köpte ingenting utan gick besviket därifrån..
Begav mig förväntansfullt till nästa tips, en butik med både kläder och skor med bra priser.. ????????????????
Alltså, jag vet inte vad de här människorna tjänar men.. Ett par, visserligen snygga, sandaler för över 800 spänn! Nä.. Gick vidare tomhänt.. och sprang av en händelse på en ’10-dollar-store’ (som iofs har priser ända upp till 17 USD! ;p) Köpte två par jeans och två tröjor för priset av 55 dollar.. (Wave Clothing Company, 277 Broadway). Knallade vidare i blåsten och snart började hällregnet.. vadå paraply? Mörkret föll och jag kände mig rätt besviken på min magra shoppingpåse.. Av en händelse vänder jag på huvudet och får syn på en butik, med massor av folk i.. (Conway, 450 7th Avenue) För att komma undan regnet kliver jag in och det första jag får syn på är en ursöt klänning.. Nu blev det ’galenshopping’! Inga provrum, så jag fick höfta. Det visar sig, att är man en 38:a hemma i kära Svedala, så får man vackert finna sig i att vara Large i USA! Ursäkta min franska, men that don’t make no f-ing sense!!
Nu ligger jag i sängen, lyssnar på ovädret utanför och gör något jag antagligen inte borde.. käkar chips! Smuligt värre! :)
Tog förresten en evighet att ta sig hem idag.. Qtåget gick inte (rälsarbeten) så det blev ersättningsbuss hit å dit.. Start, sega, stopp, sega, stopp, sega, stopp... kändes som hemma! :p
23 – 24 april 2006, Brooklyn, New York – Arlanda -> hem
Celia (hushållerskan) ringde efter en bil som skulle plocka upp mig klockan 14.00... 14.10.. fortfarande ingen bil... 14.15 ringer jag numret jag tror Celia ringt.
Five Star Car Service... okej de fick ETT rätt, de har bilar! Five Star? Det betyder ’topp-klass’ va..? Tillåt mig asgarva! "Service" my tiny behind!
Tjugo över två ringer det på dörren. Utanför står en hoptryckt gubbe, gammal nog att vara min farfar och frågar på bruten engelska om det är jag som ska till ”Nark”..
Vid det här laget är jag mer än lovligt stressad och vill bara att vi ska åka. Bilen är som en ångbastu och gubben seg som kola. Han vet inte vart han ska, tittar på biljetten, läser rad för rad.. Nickar, hummar ’najs najs’ och säger ”Sweden”?
”Yes”, svarar jag förbryllat. ”Stockholm, Arlanda”
”Ah! Najs! I froan Latvia!” säger han stolt. Tillslut startar han ändå bilen och vi är på väg. Stressat svär jag inombords åt den långsamma trafiken och trummar nervöst med fingrarna mot låret. Min lettiske chaufför sjunger folkvisor och hojtar ”Ah! Najs!” lite då och då. T o m när han genom det öppna fönstret blir nerstänkt av en ’med’trafikant.. :)
Måste bara skriva (innan jag, eventuellt, glömmer) om de människor jag mött.
* På Bed&Breakfast(et..) träffade jag, förutom Celia, Ganime och Mehmet från Turkiet och fick minsann en inbjudan att komma och hälsa på. Så, nästa resa – Istanbul! :D
* Lance – tja... han är ju ett helt kapitel för sig själv..
* Killen på tunnelbanan som muckade med pappan med snorungen.
”I’m gonna f-ing stabb your kid to death man!”
Pappsen vart lite purken och frågade vad i he-te han menade. Killen upprepar det han just sagt och lägger till –
”He’s a punk ass kid with no f-ing manors, he’s dead man!”
”If you touch him I’ll smack you down!” säger pappsen och vid det här laget förväntar jag mig att nån av de ska dra upp en revolver eller nåt.
”I’m standin’ right here dad. I’m standin’ riiiiight here” säger killen kaxigt och smilar samtidigt som han slår ut med armarna. Pappsen väljer klokt nog att gå därifrån.
* Säkerhetsvakten på Newark som blev så betagen av mina ögon (hallåå? Jag hade inte ens smink på mig! *studsar glatt*) och sa ”Truuuuly beautiful” samtidigt som han gång på gång såg in i mina ögon.. *garvar*
Nåja, väl genom säkerhetskontrollerna kliver jag på planet. Trött på blaskigt kaffe och bristen på saltlakrits. Klämmer ner mig (bokstavligt talat!) i sätet mellan två tjockisar och två ungj-lar bakom mig. Oy! Det är en touch-screen, inte en banka-screen!
Ganska god mat, men fortfarande denna dåliga ursäkt till kaffe..?! Sov väl en timme sammanlagt, täppt i näsan, hittar ingenting, får smått panik när jag inser att favoritkepsen (åååh vaaaarför tog jag med den!??) är borta! :’( Stulen eller tappad (knappast tappad va?)... vem vet.. Hemskt är det i alla fall!
Väl hemma i Sverige skiner solen, väskan kommer som den ska på bagage-bandet och den korta resan hem går smidigt. Borta bra men hemma bäst har aldrig varit mer sant.. :)
vhcfan at 7:12:00 AM CDT Blog about this entry |
Add to del.icio.us | 
digg this
-
Trevlig läsning, kommer osökt att tänka på min första tur till NY april -91, blott 22 år gammal, och också ensam...
Lars
8/15/07 12:46 AM
Tack så mycket, roligt att kunna roa! :)
Längtar tillbaka, men nästa gång ville mamma följa med (hon är avis) :)
Ha det bra!